Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektor Waldenström fick ordet för andra gången i frågan
och yttrade:
»Ja, av mycket, som här blivit talat, framgår sanningen av, vad
jag i min motion sagt, att det är en allmänt känd sak bland herrarna
själva, att den nuvarande situationen är ohållbar och att utvecklingen
oemotståndligt leder till en upplösning av bandet mellan stat och
kyrka. Frågan är nu allenast den: skulle det icke hedra Kyrkomötet
att i tid göra denna sak till föremål för allvarligt övervägande samt
taga initiativet till en lugn och stilla lösning, varigenom man kunde
bevara det, som borde bevaras? Eller skall man överlämna denna
utveckling åt kyrkans fiender, som bara vilja komma henne till livs?
Det förvånade mig, att herr Ljungqvist talade om dunkelhet i min
motion, när jag talar om statskyrkan och kyrkan såsom två olika
saker. Jag förmodar, att han själv är alldeles överens med mig däruti,
att kyrkan och statskyrkan ej äro detsamma, att, såsom jag sagt
i min motion, statskyrkan såsom en form för kyrkan är en
statsinstitution, medan kyrkan är en andlig stiftelse av Herren själv, och
att, medan kyrkan har Herrens löfte om dess bevarande,
statskyrkoformen ej har något sådant löfte. Jag vet ej, huru jag skall kunna
klarare uttrycka detta, än vad jag gjort.
En talare, som reserverat sig mot Kyrkolagsutskottets motivering,
kunde ej gå in på min motion därför, att den ej uppdroge ens några
konturer till en lösning av denna fråga, så att man kunde se, i vilken
riktning motionen ville, att lösningen skulle ske. Jag kan säga den
ärade talaren, att om jag också har mina tankar om denna riktning,
så skulle det aldrig falla mig in att framlägga dem i en motion.
Ty jag skulle ej vilja, att de inginge i ett kyrkomötesbeslut. Äro
vi ense om, att bandet bör upplösas men att statens intresse för
religionen icke får försvagas utan tvärtom bör stärkas, så går det mycket
väl an, att den blivande utredning, som jag begärt, uppdrager
konturerna. Det är ofta det sker så i Riksdagen. Jag skall blott påminna
om en så viktig motion som motionen om egna hems bildande. Den
uppdrog inga konturer, utan framställde blott själva saken med
anhållan, att Kungl. Maj :t skulle låta genom en kommitté utreda, huru
denna sak skulle kunna komma till stånd. Detta skedde också med
mycket betydande resultat.
Herr Sjöcrona anförde ett lagutskottsbetänkande, som var lika
kort som det här. Ja, naturligtvis, och det var i en likartad fråga.
Men så rörde det också en motion, som flere gånger förekommit
i Riksdagen, och sådana motioner pläga antingen avstyrkas på det nu
sagda sättet eller ock så här: ’då inga nya omständigheter tillkommit,
sedan Riksdagen fattade sitt föregående beslut, så etc.’. Härom skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
