Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är dock många faror, som äro förenade med en sådan
ställning, säger man. Ja, det är mycket, som är farligt. Det är farligt att
äta och farligt att dricka och farligt att låta bli. Kanske man
skall undvika bägge delarna? Det finns ingenting, som icke är
förenat med faror här i världen. Det var farligt för Kristus och
apostlarna att följa sanningen och rättfärdigheten. De fingo alla
med sina liv plikta därför.
’Men’, säger man, ’det vore Kyrkomötet ovärdigt att taga första
steget i denna riktning, låt staten göra det.’ Nej, mina herrar, det
vore icke Kyrkomötet ovärdigt. Det var icke alls den svenska
fyrståndsrepresentationen ovärdigt, att den avskaffade sig själv och
insatte tvåkarnmarsystemet i stället, och det var icke de bägge
kamrarna ovärdigt, att de avskaffade den hittills gällande formen
och vidtogo den omstöpning av representationsskicket, som vi
alla känna till. Det var tvärtom en heder för dem. Om adeln och
prästerna vid representationsreformen 1865 hade satt sig emot dess
genomförande, då skulle folk ha vetat att kalla det ovärdigt av
dem att hindra denna reform. Men aldrig sades det, att det var
ovärdigt av dem att vara med därom.
Nu säger också utskottet, att jag icke ens har antytt, hur
förhållandena skulle komma att gestalta sig efter upplösningen. Ja, det
är en invändning, som folk alltid hittar på. När Immanuelskyrkan i
Stockholm skulle byggas, sade jag åt arkitekten: ’Bygg nu inte
predikstolen såsom en upp- och nedvänd tunnsäck, tillknuten i nedre
ändan’. ’Hurudan skall den då vara?’ frågade han. Jag svarade:
’Det är en sak, som jag inte kan säga! Jag säger blott, hurudan
den inte bör vara, och sedan må det bli arkitektens sak att hitta
på hurudan den bör vara.’
Det förekommer tusen gånger i Riksdagen, att man visar på, att
det och det icke är bra utan bör ändras, ehuru man icke kan
framlägga ett schema för hur det skall ske. Därför tillsättes kommittéer,
som arbeta i åratal, i tiotal och tjugutal av år för att ändra det.
Alltså var det också orimligt, när somliga fordrade, att prosten
Lindstedt skulle uppgiva ett fullständigt program för prästerskapets
avlöning, när han gjorde anmärkning mot det av
lönereglerings-kommittén framlagda förslaget.
Det var en gång, som jag i Riksdagen kom i kollision med
dåvarande sjöministern angående våra pansarbåtar. Det hade också
sina följder. Men ingen sade då till mig: ’Huru skall då en
pansarbåt byggas? Var så god och giv oss ritningar till en ny pansarbåt
och visa, huru den skall vara.’
Det är sålunda icke min sak att här på rak arm framlägga, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
