Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskop Hj. Danell från Skara yttrade bl. a.:
»––-Med otaliga band ha Sveriges kyrka och Sveriges folk,
representerad av den svenska staten, knutits samman med varandra
under århundraden. Uppgiften för Sveriges kyrka ligger för mig klar
och tydlig. Den är i förevarande hänseende att i nära förbindelse
med svenska folket vara ett Guds vittne för detta svenska folk.
Jag ber därför, emedan jag är bunden av denna vår kyrkas
trohets-plikt mot Sveriges folk, att få för min del yrka på bifall till
Kyrkolagsutskottets hemställan.»
Biskop K. H. G. von Schéele från Visby sökte korrigera,
vad lektor Waldenström yttrat om biskopens ståndpunkt i
Riksdagen till denna fråga genom att meddela, att han vid
behandlingen av en liknande fråga i Riksdagens andra
kammare visserligen hade anslutit sig till en reservation för
skrivelseförslag med begäran, att Kungl. Maj :t måtte utreda
ärendet men dock med tillkännagivande av att det skedde
utan någon som helst anslutning till det sått, varpå herrar
reservanter för övrigt motiverat sagda förslag.
Efter att ytterligare några talare haft ordet för mindre
betydelsefulla inlägg, fick lektor Waldenström ordet för
andra gången vid detta kyrkomöte och anförde följande:
»Ja det är ju glädjande, att denna fråga väckt så pass mycken
uppmärksamhet och blivit så allsidigt diskuterad, som den blivit. Det
gick annars ett rykte, att ingen här skulle komma att opponera sig,
utan att man skulle låta hela saken förfalla, så att säga i tysthet
begravas. Vad som nu här passerat har emellertid visat motsatsen.
Det är för mig ett glädjande tecken så till vida, som jag ser, att denna
fråga blivit för herrarna i allmänhet en mycket tänkvärd fråga och
att herrarna känna på sig, att här försiggår verkligen en utveckling,
som gör det nödvändigt för svenska kyrkan, likasom för andra
samfund i världen, att hålla sig beredd på vad som komma skall.
Vilka åtgärder man nu skall vidtaga för att göra sig beredd,
därom äro tankarna mycket olika. Den ene menar så, den andre så.
Den ene menar, att fästningen bör uppgivas i tid, den andre menar,
att fästningen bör behållas, ända till dess man stupar till sista man,
hade jag så när sagt. Jag vill med anledning av detta herr Säves
yttrande om fästningen säga, att om svenska statskyrkan i min tanke
vore en fästning, skulle jag icke råda till att uppgiva henne. Men
nu är hon icke någon sådan fästning och bör uppgivas, för att man
skall kunna behålla den verkliga fästningen. Jag vill icke säga, att
den skall uppgivas i dag eller i morgen eller i den närmaste framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
