Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstantin slöt sig till kristendomen och gav den en priviligierad
ställning i riket.––»
Biskop Gottfrid Billing från Lund höll ett allvarligt
anförande, ur vilket vi citera följande:
»––-Motionären slutade sitt anförande med att säga, att han ville
svenska kyrkans väl. Det tror jag, att han vill, och jag har också
med tillfredsställelse funnit, att hans tal om vår svenska folkkyrka
i år är ganska olikt och på ett fördelaktigt sätt olikt det sätt,
varpå han talade om den till exempel 1908. Men i alla fall har
motionären icke kunnat komma ifrån den ganska fula ovanan att
tala fula ord om vår kyrka. Så har han nu i sitt anförande sagt
om henne — och något skarpare kan icke uttalas om henne —
att hon ’saknar rötter i Kristus’, att hon ’saknar rötter i bekännelsen’,
att hon ’är ett kaos’. Skulle icke herr Waldenström kunna bliva
överens med mig om att sluta med att nyttja sådana ord om vår
svenska kyrka? — Liksom herr Waldenström beklagar jag innerligt,
att friheten i vår svenska kyrka missbrukas i mångfaldiga riktningar
och kunde önska, att man ägde starkare makt att binda på både
det ena och andra hållet, men jag vill icke för att få makten att
binda förlora den frihet, som ändå nödvändigtvis måste finnas i en
folkkyrka. — Det är för mig folkkyrkans stora, sköna berättigande,
ätt hon hävdar kärlekens grundsats på ett helt annat sätt än alla
andra samfundsbildningar. Jag vill först peka på huru hon visar
kärlek till folket. Jag betonar det ordet folket, ty det är dock den
stora grundskillnaden mellan statskyrkan och frikyrkan, att
statskyrkan tager sikte på folket såsom folk, men frikyrkan tager icke
på samma sätt sikte på folket, utan den siktar på den del av folket
— flere eller färre individer — som den har möjligheten att inom
sig innesluta. — Jag skall nu sluta med att vädja till herr
Waldenström och upprepa, vad jag sade i början. Jag är övertygad om
att han icke blott är en kristendomens vän, utan även att han vill
vår svenska kyrkas väl. Då vill jag säga till honom, som nu fått
den olyckliga ställningen, att hans anhängare kallas Waldenströmmare
— och jag tycker att detta: att bliva nämnd såsom chef för en
separatistisk religiös riktning måste kännas i hög grad förödmjukande
för honom likaväl som för vem som helst — jag ställer till honom
den vädjan, om han icke tycker, att tiden är sådan, att vi kunde
upphöra att tala illa om varandra! Kunde vi icke i stället begynna
att fridsamt sköta oss själva var på sitt håll, så gott vi kunna, fastän
utan några överenskommelser, ty därtill är icke tiden mogen.»
Professor G. M. Pfannenstill från Lund hade ordet och
började med att försvara det kyrkliga möte, som under
sommaren hållits i Örebro och mot vilket lektor Waldenström i
sitt anförande hade riktat några anklagelser. Därefter
övergick han till att förklara skillnaden mellan lektor W :s
uppfattning om Skriften som en yttre auktoritet för tron och
för de s. k. nyteologerna, som betrakta Skriften som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
