Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staterna, utan även i Kanada, som lyder under England. Men om
herr Stave säger, att jag i det avseendet skulle betrakta Förenta
Staterna såsom något mönster — ja, var har han fått det ifrån?
Det har jag aldrig gjort — tvärtom har jag många gånger uttalat
mig däremot. Men herr Stave, som vet att tala om brist på
ansvarskänsla, han kommer med sådant där! Nå, det kommer ju från
Uppsala och är därför icke mycket att undra på.
Herr Stave gjorde också en ganska märkvärdig framställning
av Konstantin den store och hans verk. Jag undrar, om icke hans
kollega, professor Lundström, har åtskilligt att korrigera därvidlag.
Man skapar väl icke så lätt om Konstantin den store precis så, som
man vill hava honom.
Herr biskop Billing hade ett ganska allvarligt anförande, och
jag vill blott påpeka för honom, vad jag nyss sade, att statskyrkan
är en form, och jag talar icke illa om kyrkan, om jag säger, att
statskyrkoformen icke har några rötter i evangelium: den har icke
några sådana och den har icke heller några rötter i augsburgska
bekännelsen. Ty denna uppträder ganska positivt mot
sammanblandningen av det andliga och det världsliga regementet. Att den svenska
statskyrkan, såsom hon nu gestaltar sig, är ett kaos — ja, nog tror
jag, att även biskop Billing innerst har den tanken. Att hon är så
pass kaotisk, som hon kan vara, det lärer väl icke vara tvivel
underkastat — och jag skäller icke på henne för det. Hon är det, även
om jag icke säger det. Låt mig gå tillbaka några tiotal år — till
1870-talet. Det hände då under en diskussion i Ockelbo mellan
dåvarande komministern Ekman och komministern Schwartz, att
Ekman förnekade, att världen var frälst. Schwartz anmälde honom
hos Uppsala domkapitel, som gav Ekman en varning. Han klagade,
men tappade i hovrätten. Han gick icke till Kungl. Maj :t, och det
var skada, ty då hade man fått kungl. prejudikat på huruvida världen
är frälst eller icke. Så var det då. Huru är det nu?
Att statskyrkan är vanmäktig, kan väl icke disputeras bort. Hon är
vanmäktig. I statskyrkan kan predikas precis vad som helst av
präster och biskopar och enskilda personer. Inom statskyrkan kan
man också leva precis hur som helst och ändå vara
statskyrko-medlem. Alla fångar i våra fängelser och alla prostituerade kvinnor
— hela sällskapet äro de medlemmar av svenska kyrkan. Icke kan
väl biskop Billing annat än erkänna, att detta är ett förfärligt kaotiskt
tillstånd, som bra litet motsvarar den kristna kyrkans begrepp. Men
just till följd av föreningen med staten står kyrkan vanmäktig i
allt detta. Om hon rör ett finger däremot, så blir hon utsatt för
åtlöje och hån av sina egna medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
