Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Personne. Jag är optimist från topp till tå, av själ och hjärta, men
det hindrar mig icke att se, huru de krafter ligga till, som arbeta
på att undergräva kristen tro och därigenom även den nationella
styrkan hos svenska folket. Han sade: Är då en själlös undervisning,
om än så ortodox, bättre än en sådan där fri, modern
undervisning, som dock uppbäres av tron? Men varför skulle den
ortodoxa just vara själlös? Kunde den icke vara själfull den
också? Men för resten må jag säga herr Personne, att intet
barn kunnat ha en mera själlös kristendomsundervisning, än
vad jag hade, då jag gick i skolan, men ändå tackar jag Gud för
det, som pluggades i mig då, ty det har varit en för mitt andliga
liv av den allra största betydelse. Det som då gick i mig på ett
sätt, som jag visserligen icke kan gilla, men ändå gick i mig, är det,
som framför allt sitter kvar nu. Jag vill begagna en liknelse. En
moder skall skicka ut sitt barn till skolan på morgonen. Hon vill,
att barnet skall äta en smörgås. Barnet vill det icke. Modern gör
då en smörgås i alla fall och stoppar den i barnets ficka. Så länge
den ligger i fickan, gör den ingen nytta, men frampå dagen, när
barnet blir hungrigt, är det gott att ha den i fickan, och den kommer
då snart i magen. Så är det med den själlösa undervisningen också:
den stoppar mycket i fickan, som sedan kan komma igen med stor
välsignelse och kraft.
Nu sade biskop Danell, att den tid kan komma — kan komma —,
då ett sådant stadgande, som jag föreslagit, behövdes. Ja, så
kommer det alltid att heta till världens ände: den tid kan komma,
då det behöver ske, men ännu är den icke kommen. Så ljuder
domsbasunen, och så blir det ingenting av.
Vad blir nu resultatet, mina herrar, av ett motstånd mot den
rättighet, som jag begärt för föräldrar? Det blir kanske allvarligare,
än vad herrarna tro, ty det tvingar till sist frikyrkligt sinnade, ja,
även allvarligt sinnade personer inom statskyrkan, att när frågan
blir om att göra kristendomsundervisningen fakultativ, rösta med
de indifferenta, och detta för att rädda sina barn. Och om någon
tror, att motståndet på denna punkt skyddar statskyrkan, då kunna
herrarna vara vissa på att han bedrager både sig själv och andra,
som han lyckats vinna för sin mening.
Jag yrkar bifall till min motion, herr ärkebiskop.»
F. d. landshövding C. A. Sjöcrona från Skara stift yttrade
bl. a. följande:
»––-Herr Waldenström har ju obestridligen den förtjänsten att
vara en modig man, som utan fruktan går fram mot det mål, han
anser vara det rätta, — Ehuru jag således i huvudsak gillar, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
