Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprosten Esaias Ekedahl från Växjö stift höll ett
längre anförande, i vilket han ingick i en vidlyftig kritik
över vissa läroböcker, som på senare tid utkommit och
användas i allmänna skolor. Han uppehöll sig huvudsakligast
vid de läroböcker, som utgivits av professorerna Herner i
Lund och Stave i Uppsala.
Rektor J. F. Lundgren från Göteborgs stift höll även detta
år ett eldigt anförande till förmån för motionen, ur vilket
följande må anföras:
»––-En betydande del av kristendomslärarna vid våra allmänna
läroverk och en icke ringa del av folkskolans lärarepersonal torde
ha tillägnat sig den rationalistiska teologiens uppfattning i så måtto,
att de frånkänna bibeln all yttre auktoritet. Det vill med andra ord
säga: för dem gäller ingenting som sant, därför att det står i bibeln,
ty i bibeln finns, mena de, både sant och falskt om vartannat, men
den, som lever i trosgemenskapen med Gud, det medgiva de, får
erfara att mycket där är oförgänglig sanning. Här är således gärdet
uppgivet åt den mest lösbundna individualism. Denna åsikt om bibeln
få barnen lära i skolan, med den komma de hem till far och mor,
som från tidiga år i mörker hämtat ljus, i tvivel visshet, i frestelse
kraft, i sorgen tröst, i nöden hjälp i sin bibel. De tro att börja
med icke sina öron, de gå till sina barns lärare för att få rättelse,
men han bekräftar, att barnen förstått honom rätt. Huru tror ni,
mina herrar, det skall kännas i de bibeltroende föräldrarnas hjärtan?
Jo, som dolkstyng. — Men vad vill ni, mina herrar, som ämna avslå
denna motion, giva de stackars föräldrarna för råd? Att taga sina
barn ur skolan? Det få de inte, då de varken kunna undervisa dem
själva eller ha råd att hålla dem i ortens enskilda skola, ifall den
är bättre, vilket visst icke alltid är fallet. Är det religionsfrihet
detta? Nej, det är religionstvång i förening med samvetstortyr. —
Här pågår ett målmedvetet arbete, vars särmärken äro obegränsad
individualism i avseende på läran och stark betoning av kårandans
förmenta förpliktelse till obegränsad tolerans mot ämbetsbröder, huru
långt deras förnekelse än går. Så, ja så skall Sveriges folk bliva
ett fridsällt Guds folk, menar man; men, mina herrar, på den vägen
går det inte. Vad är den entusiasm, som lever på detta program ?
Somnium breve, en kort dröm, ingenting annat, en dröm, som tjusar
och bedrager. Nej, fädernas tro allena kan ena oss, men den var
inte byggd på bibelkritik och teologisk individualism, utan på den
heliga Skrift som högsta norm och rättesnöre, den var inte ja och
nej, utan ja och amen.»
Kontraktsprosten E. G. Ljungqvist från Ockelbo anförde
följande:
»––-Det synes mig ock, som om man i denna fråga måste göra
en bestämd skillnad mellan barndomsskolorna å ena sidan och de
över dessa liggande läroanstalterna å andra sidan eller med andra
22 — P. Waldenström. Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
