Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma, och verkligen även förekomma, då en
kristendomsundervisning meddelas av den art, att det måste kännas för föräldrarna i
högsta grad upprörande att lämna sina barn åt den. Jag instämmer
med motionären i hans starka uttryck för huru upprörande detta är.
Jag vet ingenting, som är för mig så upprörande. Jag vet icke, huru
jag skulle känna det och huru jag skulle bära mig åt, om jag tvingades
att skicka ett mitt barn i en skola, där verkligen meddelades en
undervisning, som icke blott stämplades av en teologisk riktning, som jag
icke gillar, utan som verkligen bestrede själva grundfakta i
kristendomen. Jag tror, att jag skulle frestas att göra detsamma som
motionären sade, att han skulle göra.’
Detta måtte vara något helt annat än att tala om att föräldrar
efter eget gottfinnande skulle kunna taga barnen bort utan avseende
på huruvida de hade skäl för sig att säga, att den undervisning, som
meddelades i skolan stode i strid mot den lutherska kyrkans
grundsatser. Att man på en dylik misstydning bygger sådana utlåtelser,
som både herr Herner och herr Pfannenstill tillåtit sig, det måste
jag protestera emot. De ord, som jag uppläst, voro av biskop Billing,
och jag förmodar, att herrarna måste erkänna, att biskop Billing
också har något förstånd i denna sak.
Biskop Ullman talade om, att det börjar ljusna i Tyskland. Ja,
det är mycket bra, att det ljusnar i Tyskland. Men jag vet icke
precis, var i Tyskland det ljusnar. Professor Herrmann, som är en
riktig teologisk koryfé i Tyskland och som blivit kallad till
Uppsala av Olaus Petri-stiftelsen, har försökt att ådagalägga, att
även om Jesus aldrig existerat, så lider den kristna tron icke det
ringaste därav. Ja, tron på Kristus utan att någon Kristus existerat
— det är ljus det, och det är ljus, så att man kan bliva bländad
av det!
Vidare sade biskop Ullman: ’Vad skola vi nu göra? Vi få ännu
en tid bida på sakens vidare utveckling.’ När jag hörde dessa ord,
erinrade jag mig Vitalis Norströms yttrande, att vi dröja, till dess att
det, som kan göras, icke hjälper, och det, som skulle kunna hjälpa,
kommer för sent. Det har alltid varit så: Vi skola icke komma för
tidigt, utan bida, till dess vi komma för sent. Det har varit en ganska
vanlig kyrklig praxis.
Men nu sade biskop Ullman också: ’Det kyrkliga
söndagsskolearbe-tet, må det snart komma till stånd!’ Jag önskar detsamma, men
huru skall det komma till stånd? Och medan vi vänta därpå, skola
bibeltroende föräldrar vara tvungna att kasta sina barn i gapet på
den otrosundervisning, som skildrats i det anföra yttrandet av biskop
Billing. Hava herrarna icke något hjärta för sådana föräldrar? Hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
