Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 21. Angående ändring i lagen om äktenskaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet d. 8 juli 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag frågade: ’Kan kyrkan vinna någonting på sådant här?’ Och
då svarar herr Hammarsköld: ’Nej, kyrkan har med denna sak
ingenting att skaffa’. Ja, det må ju så vara. Men då borde
Kyrkomötet genast på biskop Totties förslag ha förklarat, att det icke
toge upp motionen till diskussion. Emot sådant hade jag ingenting
haft att säga. Men vad jag anser, att kyrkan icke vinner utan
förlorar på, det är, att Kyrkomötet sätter sig emot ett förslag om
avlägsnande av onödiga svårigheter. Detta är en kyrkomötessak,
sedan Kyrkomötet en gång tagit upp frågan.
Vidare sade herr Hammarsköld, att man har utrikesdepartementets
uttryckliga förklaring, att Kungl. Maj :t kommer att på det
noggrannaste pröva de personer, åt vilka myndighet att förrätta vigsel
skall lämnas. Ja, det är det jag hoppas, men jag förmodar, att denna
prövning skulle kunna leda till, att även en annan än en diplomatisk
eller konsulär ämbetsman befunnes lämplig. Och varför Kungl. Maj :t
då icke skulle hava rättighet att förordna en sådan, det kan jag
rakt icke begripa. Jag tror för övrigt, att en missionär erbjuder
mycket större garantier än en konsulär ämbetsman. Det är icke min
mening, att en konsulär ämbetsman icke borde få viga — nej, visst
icke. Men jag hemställer, att svenska medborgare, som bo t. ex. i Kina,
och av vilka somliga kunna hava flera veckors väg till Shanghai,
dit resan i vissa fall kostar dem kanske över 1,000 kronor, må
kunna få en ordentlig svensk vigsel utan att behöva underkasta
sig en sådan resa och sådana kostnader. Jag tycker, att herrarna
skulle ha hjärta för sådana personers ställning och icke tvinga dem
att som äkta makar flytta tillsammans utan att bry sig om, vad
lagen säger. Jag tycker, att det är så enkelt, att det icke kan enklare
bli. Tänk t. ex. en flicka, som enligt vad jag nämnt, skall ut till
Kina i höst. Hon skall vara där ute ett år, innan hon kan få gifta
sig med sin där boende trolovade. För att de sedan skola få vigsel,
måste de kanske resa hem till Sverige, ty vem vet, om den blivande
nye generalkonsuln i Shanghai är så beskaffad, att Kungl. Maj :t
kan åt honom anförtro rättigheten att viga. De få då att välja
mellan att antingen flytta tillsammans som äkta makar eller resa
hem till Sverige samt underkasta sig den tidsspillan och de stora
kostnader, som en sådan resa medför. Är nu detta rimligt?
Ja, det står som det står, och det går som det går.»
Biskop K. H. G. von Schéele från Visby hade ordet och
vände sig emot herrar Hammarsköld och Waldenström för
deras framställning av det lättvindiga sätt, på vilket äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
