Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 25. Anmärkning mot formen för ett besluts fattande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
overksam under den tid, han hade säte och stämma bland
kyrkans fäder. Utan tvivel satte han värde på att få vara
ledamot av denna den svenska kyrkans förnämsta
församling. I själ och hjärta var han en vän av svenska kyrkan,
ehuru han hade mycket att anmärka mot hennes sätt att fylla
sin uppgift. Han ville reformera till hennes bästa, men det
gick för honom, som det oftast brukar gå här i världen: han
blev misstänkt för att ha ont i sinnet mot den institution,
han ville reformera, då han i stället avsåg dess bästa.
De världsligt sinnade folkelementens inblandning i kyrkans
angelägenheter ansåg han vara till hennes skada, ja, till hennes
slutliga död. Därför ville han få en annan ordning i det
hänseendet, men så beskaffad, att statens intresse för religionen
i möjligaste mån bibehölles. Han ville, att kyrkan själv, i sitt
eget välförstådda intresse, skulle taga initiativet till lossandet
av bandet mellan stat och kyrka.
Det är i fråga om denna sak ett ganska anmärkningsvärt
förhållande, att fastän lektor Waldenström var ledamot av
den svenska riksdagen i över 20 år och sålunda hade rikliga
tillfällen att där framföra frågan om kyrkans skiljande från
staten, han aldrig där motionerade därom. Han ville icke, att
initiativet skulle utgå från den parten av de förenade, emedan
han förmodade, att kyrkan på den vägen icke skulle få sina
intressen tillbörligt beaktade. I en hel del kyrkopolitiska
frågor för övrigt, som krävde statsmakternas medverkan för
sin lösning, motionerade han däremot många gånger i
Riksdagen.
Det skulle utan tvivel ha sitt stora intresse att följa
Waldenströms inlägg i kyrkopolitiska frågor också inom
Riksdagen. De äro av sådan betydelse, att de mycket väl vore
värda att samlas och bevaras. Det är icke heller uteslutet,
att ett sådant samlingsverk kommer. Här har det emellertid
ansetts lämpligast att begränsa redogörelsen till hans inlägg i
Kyrkomötet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
