Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM KONDISELEV.
Jenom fru Kalson hemma vatt ja installerad som
lärling på ett kondis här i stan, för hon kjänner ägan
pärschonligen, å där hadde ja de knubb i över 1
vekka. Konditon va en rödlett tjåckis i vit nattrock å
fyrkanti pirka, som jobba me tåtsmet å röde ihop
smörkremer å diverse innanlägg å jode mekaniskt
greddskum, men svarva han ihop en deg på naturli
väg, feck ja stå på spänn breven å räckan alla grunker, som föbättra smaken påre hela. Han vinga åt mej
en kanslad bakelse ibland, när han va i stämning, å
dässemillan keka ja sylltade biggaråer å fruckter i
smyg, så ja geck me lite akut kolik för hjemnan.
I onsdass stog han å mixtra ihop en tåta, årå jamsa
han åt mej:
”Sluta me mandelkvan å fyll på 1 heckto sjukla här
i smeten — de ä fru Päson i 19, som ha beställt den
här tåtan, å den ska hållas inörrk, för hon har sorg
effter gubben. Men sno rej, för jäven, annas stelnar
massan!”
Ja for opp som en dellfin, men i brässkan feck ja
tag i fetknoppens snusstrut å hyva hela snuspottsjon i
degen, såre vatt en schön mahognyfärg pån.
”Jaha, de här va bättre kulör”, klämta tåtmakan,
mens han böka ihop klabbet, å sen utkrusera han
tåtan me nära vita klikkar ur en ensjilld pappesstrut,
som han ideligen slikka i spettsen för å få fram finur
liga fårmaschoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
