Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ackackack — de här ä ju inte mina egna snella
ban utan 2 andra osnutna ungar!” ropa hon å vände
på battingana, så rom snurra runt. ”Dom här ä 2 grab
bar, men mina ena grabb va ju en flikka!”
”De ä välan inte så kinkit”, svara ja, ”grabbar ä
frexten bättre —”
Sjärnbommskan torva till mej, så ja sleppte banvangsskaffte, å så röt hon: ”Var i hellsefyr haru jott
av Jeorg å Uscheni? Svara innan ja slår allarm å sätter
trafiken i omlåpp!”
Ja tänkte upplysana om att dom kansje fanns kvar,
men då högg dom fremmande kilhattarna i å gapa så
jättgripande höckt, att de hopa sej tjåckt me mennicher kring vangen å beklaga domses frånvarande
moder, å slutligen högg Sjärnbommskan tag i ekipachet å sjussat för full machin te poliskamman, där
kilanas rätta mossa levde bumsen me kånstaplana för
att hcnnases ungar va bortrövade. Fru Sjärnbomm
feck greslit på nöten av snutana för att hon inte kunde
schilja på egna å andras klimpar, å när hon inte feck
en syl i vädre schälv, vände hon ur hela byket inne på
staschon å kjöde tebax in i parken, där Jeorg å
Uscheni satt kvar å pillra i grushögen.
Sjärnbommskan föll i ekstas å plåcka opp dom å
drog hem dom, men ja slapp vara banfröken mer än
en dag, åre va ja höckst belåten me.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
