Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerns svensk-amerikaner. Dikt af Joh. A. Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teg och led och bidde hoppfull under daglig id och bön,
att af svett bevattnad åker skulle skänka mödan lön.
Gud gaf växt och korn och kärna, fulla lador, ökad hjord
och lät gillesrätter komma uppå fattigmannens bord.
För mitt inre öga ser jag mannen med den bruna hyn,
ser hans maka, flink och hurtig, hon den fagraste i byn,
och af barn en talrik skara rundt omkring dem båda stå
liksom ungskog omkring ekar stundom ses sin gördel slå.
Lit till Gud och egna krafter lästes uti ädla drag.
“Man för sig, ej andras apa” var se’n gammalt svenskens lag.
Ej för lumpet kram han byter guldet, som hör honom till,
stolt af höga frihetsanor han för ingen krusa vill.
I det kalla världshaf flyter golfström obemängd och varm,
lif till fjärran, öde nejder bär han tyst på kraftfull arm.
Och så långt som folkhafs strömmar ifrån Sveriges kuster gå,
spira odling, rätt och frihet, börja lifvets pulsar slå.
Men det mulnade i söder och det ljöd en krigssignal.
“Vaken upp! Till vapen männer!” så det ljöd på höjd, i dal.
“Ej vårt fosterland skall styckas, slafven skall bli åter fri!”
“Hälsa Lincoln,” så ljöd svaret, “att vi komma genast vi.”
Och de kommo, våra landsmän, skrefvo uppå häfdens blad
i förbund med vapenbröder mången outplånlig rad,
namnen Shilo, Vicksburg, Dallas, Chattanooga, Gettysburg,
Hampton Roads, Atlanta, Richmond, slafveriets sista borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
