Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina Nilsson-febern. Den slumrande nationalkänslan
började att visa ett och annat lifstecken, och förslag väcktes man
och man emellan, att man borde på “ett enkelt och värdigt sätt”
mottaga den berömda landsmaninnan. Klyftan mellan
församlingsmedlemmar och icke församlingsmedlemmar var dock efter
de föregående årens häftiga och bittra religiösa strider alltför
vid och alltför djup, att man kunde till en början ens tänka på
en nationalfest. Det var enskilda församlingar, föreningar och
kotterier, som tänkte på af dem själfva och af inga andra
anordnade mottagningsfester.
Den största svenska församlingen i staden var den lutherska
Inunanuels-församlingen, som hade i pastor, sedermera teologie
doktor Erland Carlsson en mycket begåfvad lärare och en
praktiskt duglig ledare. Han önskade, att en Christina Nilsson-fest
med kristlig prägel skulle hållas till förmån för församlingens
nybyggda kyrka, och han samtalade med mig och andra
församlingens medlemmar härom. Under vanliga omständigheter hade
man kunnat med visshet förutse en lyckad fest, helst som en
stor procent af församlingens medlemmar härstammade från
sångerskans fosterbygd, det världsberyktade Småland. Men
dessa församlingsmedlemmar hade fostrats under de
hyperevan-geliska rörelsernas tid i Sverige, och de hade redan där insupit
en mer eller mindre donatisk uppfattning af kyrka och
församling samt en sträng pietistisk åsikt om hvad som var för en
församlingsmedlem lofligt och passande. Allt, som syntes luta mot
“världslikställighet”, fördömdes. Och hit hörde bland annat
alla förslag att i kyrkan eller till hennes förmån hålla fester,
som icke vore af uteslutande religiös art. Det var följaktligen
alls icke säkert, att en Christina Nilsson-fest skulle blifva lyckad
och församlingen till heder och gagn. Det var troligare, att
många af församlingens medlemmar skulle i en sådan fest se ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
