Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur ärans glans må gjuta
sig kring ditt svenska namn,
hur högt ditt lof sig höjer
en enkel röst sig röjer
i jublet, som dig når;
hör, den är vår I
Du sångens stjärna klara
på koustens himmel blå,
din glans skall alltid vara,
din ära skall bestå!
Det ädla, sanna blifver.
Hur tidens växling skriiver
sin sista dom en gång,
ej skall ditt minne dö
i dikt, i sång.”
De båda poemerna befordrades hastigt till trycket, mer. ingen
tid gafs nu för sångföreningen att lära sig någotdera af dem. Det
beslöts därför, att jag skulle — mig själf till straff och androm
till varnagel — vid festen uppläsa båda efter det hälsningstalet
hållits.
Christina Nilsson hade emellertid ankommit till Chicago och
här gifvit sin första konsert. Kritiken hade varit endast ros och
beröm. Den betecknande öfverskriften “Veni, vidi, vici” (Hon
kom, såg och segrade), som lästes öfver de långa recensionerna i
de engelska tidningarne, vittnade om hvilket intryck hon och
hennes sång gjort på konstdomarne och på publiken. Det blef
i hast en ära att vara svensk. Personer, som aldrig förr velat
umgås med sina landsmän, eftersträfvade nu att få gå och g^la
för nationalitetens förnämsta representanter^ och
“amerikaniserade” herrar och damer, som för länge sedan glömt sitt
modersmål, kunde nu tala detsamma flytande.
Att nationalkänslan väckts till lif var nog glädjande; sorgligt
var däremot, att tiggeri och snikenhet samtidigt därmed fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
