Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutiden. Dikt af Edward Sundell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDEN.
Sådan morgon full af stordåd,
kraft och mod och energi . . .
fantasi, säg, kan du sia,
hvad skall aftonen då bli/
Se, en forntids murar ramla,
sten knappt lämnas kvar på sten,
och det häpnadsfulla nya
strålar uti solens sken.
Berg och fjäll och heta öknar,
land och riken, öde haf
genomskäras, sammanlänkas
af den kraft, natur, du gaf.
Människa, din rost förklingar,
men trots flydda tusen år
den med samma klang och styrka
utur dolda gömslen går.
Tanken ilar i en gnista
genom rymders ocean,
följer hafvens djup de dunkla
på en okänd, osedd ban\
Stjärnor, stjärnor, fjärran världar,
nattens sköna ledningsbloss,
mänskosnillet sina linor
länge sedan kastat loss
och bland er det redan hamnat,
att från gissningars chimer
till det klara sanningsljuset,
milda stjärnor, föra er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
