Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Grönlands-stämning af Josua Lindahl. Med 10 porträtt och 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågos alltjämt i ett oredigt virrvarr sväfva om hvarandra likt ett
glopp af kolossala snöflingor. I ännu otaligare massor ströko
ejdrarna fram. Bruset af deras vingslag och skrän, då de
passerade öfver våra hufvuden, var så döfvande, att man knappast
förmådde att göra sig hörd af sin sidokamrat i båten med
ansträngande af full lungstyrka; det var som om man stått under
Niaga-ras fall. På Ingegerd hade vi emellanåt skjutit dem med
salut-kanonerna, då vi först närmade oss Nord-Grönland. Ejderkött
smakar en smula tranigt, och om man genom en stark
förväll-ning aflägsnar fettet, blir köttet torrt; men för oss, som under
oceanfärden hunnit tröttna på att äta biffstek konserverad i
bleckdosor — “burkakött”, som det föraktligt kallades ombord—var
äfven ejderstek en läckerhet. Det är otroligt hur det arktiska
klimatet eggar aptiten för kött. En hel ejdergås, större än en
fullvuxen tam-and, var ungefär lagom portion per man. Under
båtfärden i Disco-fjorden läto vi dock ejdrarna vara i fred —
laxöring, angmaksetter och ripor gjorde oss grättna på maten. En
fågelart, hvilken jag mera sällan såg, och då vanligen parvis, var
den lilla vackra simsnäppan (Phalaropus). Första gången jag
observerade ett sådant par står ännu lifligt kvar i mitt minne.
Jag vandrade ensam öfver kullarna nära fjällets fot och håfvade
phyllopoder i polarna. Mellan mig och fjället låg en liten tjärn,
dit jag styrde mina steg. En högtidlig stillhet rådde rundt
omkring mig. Plötsligt väcktes min uppmärksamhet af ett sakta
plaskande i tjärnen; där visade sig ett par de allra näpnaste små
simmande fåglar, knappt större än trastar, men till form och
rörelser liknande dvärgartade änder, fast näbbarna visade, att de
voro vadare. Jag lade försiktigtigt håfven på marken och spände
min bössa, men ville först begagna tillfället att studera deras
beteende en stund och sä afvakta ett tillfälle, då de kommo närmare
stranden, så att jag skulle kunna fiska upp dem med håfven se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
