Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten. Jag tror han måste sjunga ut, närhelst lusten faller på
honom. Det är så hans natur.”
“Fröken Lillian, äfven jag har en ton jag gärna ville sjunga
ut för er, vill ni lyssna till den?”
“Med nöje! Tänk, om ni kunde just min lilla älsklingsvisa:
‘Hvar skog har nog sin källa,
hvar äng sin blomma har;
hvart hjärta har sin naga
från flydda ungdomsdarV’
“Nej, nu missförstod ni mig. Det är nog min egen visa jag
ville kväda. Fast den, liksom taltrastens, har sjungits så mången
gång förut.”
“Jag tror inte jag förstår riktigt.”
“Nå då så — lilla stygga, rara flicka, jag älskar dig — dig
högre än allt”, stammade jag ungefär. Kanske var det inte fullt
så redigt.
Hon släppte min arm, tog ett steg bort och stod ett ögonblick
tyst.
“Jaså, ni har gått och drömt ihop den komplimangen nu!”
“Så grym ni är!”
“Grym! Säg hellre nådig. Jag vill spara er sorgen öfver ett
förhastande. Huru skall jag veta, att stackars lilla jag förmår
fylla ert stora, ädla hjärta?”
“Tala icke så, jag ber! Jag känner er tillräckligt väl för
att––”
“Tycka om mig något, kanske, och i ett kort känslorus
försvärja er kärlek”, vidfogade hon. “Äfven jag högaktar, ja,
kanhända håller af er. Men låtom oss vara förståndiga. Afståndet
är ju kärlekens pröfvosten. Må det bestämma våra känslors
äkthet. Hvarför binda oss af ett öfveriladt löfte, som vi
måhända senare ville offra allt för att få upphäfdt? Vill ni icke ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
