Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andarnes julotta i Varnhem. Dikt af Joh. A. Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDARNES JULOTTA I VARNHEM.
21
Och kyrkan står förvandlad uti sin första skrud,
som Bernhards munkar henne fordom skänkte,
då bispen henne vigde åt helgonen och Gud
och skilderier först på muren blänkte.
Vid helga Eriks altar en krans af troner står,
där tusen vaxljus stråla och moln af rökverk slår
mot höga tempelhvalfven, bland Västergötlands fanor,
af svears blod bestänkta på brödrakrigets banor.
Där lampans röda stråle sig gjuter svag och mild —
ett "evigt ljus" från andevärldens zoner —
i kyrkans vida högkor bredvid Helenas bild
för Stenkils ätt stå blanka silfvertroner
och höga jarlasäten och tignarmännens bänk,
och inom altarringen en kostbar, kunglig skänk,
en biskopstron, som snidats af konstförfarna händer
i österlandet fjärran, hardt när Bosporens stränder.
Och kyrkans käril glänsa i guld och ädelsten
kring krucifix på altar ljusomstråladt,
och helga jungfrun blickar så oskuldsfull och ren
från duk, som konstnärn hjärtesårad målat.
Och präntad mässbok söker sin like uti Nord;
hvar kapitäl ett konstverk och färgrikt hvarje ord.
Från flitens hem hon stammar, från tysta klostercellen,
där lampan konstnärn lyser i mörka vinterkvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
