Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet. Af Aron Edström - I. Stinkdjuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
ARON EDSTRÖM.
ken", förklarade vår värd. "Här är lukten ej så svår; värre
skulle det kännas, om vi vore nära kräket."
"Jaså, är det ett kräk, som luktar så illa", inföll en annan
i vårt sällskap, "då är det sannerligen icke roligt att bo i
skogen, när sådana otäcka djur hålla hus där. Låtom oss
gå härifrån!"
Sagdt oeh gjordt. Vi styrde genast våra steg tillbaka till
vårt logis. Längre fram i tiden skulle vi få se och
iakttaga det märkvärdiga djuret på nära håll mer än en gång
och till leda få känna lukten från detsamma.
För dem af Prärieblommans läsare, som veta föga eller
intet om detta djur, lämna vi följande upplysningar:
Stinkdjuret, på svensk-amerikanska kalladt "skunken",
finnes blott på det amerikanska fastlandet och räknas till
vesslesläktet. Djurets längd från nosspetsen till svansroten
är från sexton till tjugu tum. Svansen är yfvig som en
buske och omkring tretton tum lång. Färgen är vanligen
svart med hvita ränder längs ryggen. Understundom
träffas stinkdjur med svartgrå färg. Skinnet är mycket
eftersökt, särskildt i England och södra Europa, där det säljes
under namnet "Alaska Sable", sobelskinn från Alaska. Som
man ser, angifver detta namn icke, hvarifrån varan kommer.
Med sina långsamma oeh klumpiga rörelser skulle
stink-djuret vara en värnlös varelse, om det ej blifvit utrustadt
med ett på sitt sätt fruktansvärdt vapen, hvarvid det förmår
hålla på afstånd sina fiender såsom vargar, hundar, räfvar
och andra rofdjur. Detta vapen är en vätska, som förvaras
i blåsor nära ändtarmen. När stinkdjuret blir skrämdt eller
anfallet, lägger det svansen på ryggen och sänder vätskan
rakt mot sin angripare i två och stundom flera strålar ända
till fjorton fots afstånd. Vätskan har en så intensivt
vedervärdig lukt, att hvarken människor eller djur kunna
fördraga densamma. Äfven de modigaste hundar fly, när de
angripas med detta vapen. Har någon hund råkat komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
