Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mrs Ott. En verklighetsbild från västra Washington, tecknad af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
ERNST SKARSTEDT.
bekantskaper på landet. Han var ej noga med att få kontant
betalning för sina maskiner. Ofta tpg han en ko, ett föl eller
något annat i stället för en del af betalningen, och många
voro de äfventyr vi upplefde, då vi fått något bångstyrigt
kreatur att drifva en 15, 20 mil eller mer, eller då vi måste öfver
natten inkvartera oss i någon hölada. Franklin var en rolig
passagerare, praktisk och tilltagsen och full af komiska
historier från sitt föregående äfventyrliga lif. Vid våra besök i
farmarestugorna höll han alltid målron vid makt, och om
hans berättelser ej alltid voro så strängt sannfärdiga, förfelade
de åtminstone ej sitt syfte att roa åhörarne.
En dag i början af september hade vi besökt flera
farmställen och befunno oss vid skymningens inbrott ett par mil från
John Otts farm. Franklin frågade, om jag visste något ställe,
där vi kunde taga in öfver natten, och glad öfver tillfället att
få mystifiera min vän i gengäld för alla de mystiska historier,
hvarmed han trakterat mig, föreslog jag strax, att vi skulle
fortsätta till sagda farm. Det var kol mörkt, när vi hunno
dit. Otts gamla vallhund gaf skall, och kort därefter sågo
vi ett lyktsken komma emot oss. Det var Ott själf, som bar
lyktan, och i dess sken sågs hustrun komma stultande en 15
eller 20 steg bakom sin herre och man. Franklin hade förut
klagat öfver törst, hvadan jag rådde honom att gå upp till
huset och dricka. Jag skulle sköta om hästarna. Sedan jag
presenterat Ott och Franklin för hvarandra, gick den
sistnämnde i enlighet med mitt råd framåt vägen i riktning mot
huset, medan Ott och jag frånspände hästarna och togo dem
till stallet. Jag visste naturligtvis, hvad som skulle komma,
och kunde knappt hålla mig från skratt vid tanken på
Franklins möte med mrs Ott. Hon antastade honom genast, och
inifrån stallet kunde Ott och jag höra, hur hon rabblade upp
sin gamla klagovisa. När vi aftagit seldonen och Ott klättrat
upp på skullen för att kasta ned hö till hästarna, kom
Franklin smygande in till mig i stallet, där jag stod och höll på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
