Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om svensk konst i Amerika - I. Målarekonsten. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM SVENSK KONST I AMERIKA. IOI
vackra medaljer öfver Förenta staternas presidenter på
Chicago-utställningen väckte mycken uppmärksamhet. R. har
sedermera studerat i Berlin, London och Paris. I år hafva
hans taflor "Skogsbrynet", "Hösttoner" och "Dagens slut"
fått mycket erkännande. Rydén, hvilken för närvarande bor
i Pewaukee, Wis., är en konstnär, som segt och ihärdigt
arbetar sig fram till det mål, han föresatt sig.
I februari 1894 började undertecknad att måla för
Aman-Jean, som då hade målarskola på Avenue de Saxe i Paris.
Eleverna voro af tolf olika nationaliteter. Jag tyckte, det
var tråkigt att vara ensam svensk. Man skrattade och
pratade-historier på alla tungomål, men jag njöt ej synnerligen af
dem. En dag, då jag gått en hel månad på atelieren,
lästejag till min förvåning namnet Carl Lindin, skrifvet med kol
stort och tydligt, på baksidan af en nyspänd duk. Jag
frågade min granne, en amerikan, om han visste, hvem det var,,
som hette Carl Lindin. Han pekade på en bredaxlad atlet
med kolsvart hår och mustascher och sade: "Den där är det.
Han bor i Amerika, men kommer egentligen från det land,
som ligger öster om Norge. Jag minns inte riktigt, hvad det
heter." Om Eiffeltornet hade ramlat öfver mig, hade jag
ei blifvit mer "förbluffad", än jag blef öfver detta svar. Mitt
ärorika fosterland kallade han, en civiliserad människa i
slutet af nittonde århundradet, "det land, som ligger öster
om Norge". "Min bäste herre", utbrast jag, sedan jag med
en jätteansträngning återeröfrat talförmågan, "är det
verkligen möjligt, att ni inte vet, hvad det landet heter?" Det låtei
otroligt, men han visste det faktiskt icke. Jag sväljde
förtreten, då jag gjort mig bekant med den hederlige Lindin.
Jag talade om för honom, hvad amerikanen kallat Sverige.
L. blef inte arg, som jag blifvit, utan brast i gapskratt. Jag
kom snart underfund med att Carl Lindin var en äkta
"heders"- och "målarprisse". Hurtig, glad, treflig och
arbetsam var han alltid, äfven när kassan var skral. Hans taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
