Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sen lycka. En lifsbild af Leonard Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen lycka.
En lifsbild af Leonard Strömberg.
Kall och bitande stryker vinden öfver prärien. Grådaskig
och töckenhöljd ligger skyn däröfver som en tung fäll,
färdig att ramla ned och förkväfva allt lefvande. På de
snölösa slätterna rasslar det i förtorkadt, kort och af frosten
röd-brändt gräs.
Långt borta på sluttningen, där slättlandet öfvergår till en
ändlös rad af låga kullar, ligger en gård, den sista i hela
nybygget åt detta håll. Det är en vacker gård, det kan ingen
neka till, äfven om där ser litet ödsligt ut nu, sedan den första
vinterkylan sopat lofven af alla träden och svedt af alla
blommor och gjort gräset rödt.
Huset är stort och trefligt, med breda fönster och en
veranda åt prärien till. Träden, som planterats för att skydda
gården för vinden, äro ännu ej så gamla, men de ha likväl
växt sig starka i den djupa myllan. Präktigare stall och
ladugård än här finner man icke på långa vägar, ty han, som
äger gården, har vetat att bygga både starkt och praktiskt.
Han är van vid annat sätt än det, som vanligtvis brukas här
ute, det syns nog.
Hurudant är det inne i huset då ? Präktigt, stort och
rymligt kök, välordnad matsal och ett par andra rum med fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
