Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sen lycka. En lifsbild af Leonard Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEN LYCKA. i35.
förr, mon själf är han ej densamme som då. Hvem skulle i
denna välklädde, ståtlige man kunna känna igen torparen
Axel Karlbom? Gästgifvaren har själf pekat ut vägen för
honom, så att han icke skall gå vilse. Han gå vilse, här i
sin egen hembygd! Men det visste ju icke den andre.
Där uppe ligger den stora bondgården, där fordom den
stolte patron Strömvall regerade. Finns denne väl kvar ännu,
och huru har han det? Där är kyrkan, denna hvitmenade
gamla kvrka, i hvilken Axel som barn "stått på gången", där
den gamle vänlige kyrkoherden talat så mycket om Guds
kärlek. Och där äro grafvarna. Korsen sticka upp ur snön,
och när han går in genom de gamla järngrindarna, lyfter han
omedvetet på hatten. I hörnet äro fars och mors grafvar
just invid hvarandra. Han ser icke platsen ännu, ty träden
skymma den; men om några minuter är han framme. Ack,
kära små grafvar, som innesluta älskande hjärtan, hvilka
slutat att klappa och slutat att lida. Han måste på knä i
snön:
"Fader, moder , här är jag nu, åter från främlingslandet.
O, om I lefden !"
Han snyftar i gränslös smärta, och hans tårar stelna i
snön. Länge dröjer han där uppe, men så återvänder han till
gästgifvaregården och slår sig i språk med ilen gamle
gästgifvaren, som han känner sedan förr.
Jo, Strömvall äger ännu gården, men han är fattig, har
stor skuld, och den fick han genom unge godsägare
Hallenberg, som skulle bli måg i huset men aldrig blef det. Xär
denne fått låna nog med pengar, brydde han sig litet om
flickan, och så blef förlofningen bruten. Och hon, hon går,
besviken i sina förhoppningar, ännu där hemma och synes ha
åldrats i förtid.
Axel hör allt det där nästan som ett aflägset brus. Och
ban hade verkligen gått och haft hämndetankar! Han vill
oj höra mera, han måste upp i ensamhet i sitt eget rum. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
