Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds poem. Dikt af Alexander Brunner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS POEM.
Ej molnets regn, som hastar fort
åstad den väg, som icke täljs,
och svinner bak den gyllne port,
där han, den Högste, dväljs;
Ej klippans schakt, där tiden har
i hvarf på hvarf den aska lagt,
som svunna åldrar lämnat kvar
af jordens blomsterprakt;
Ej ljuset ens, hvars strålar ge
glans, prakt, hvar helst de lysa få
och komma himlen själf att le
så ren och azurblå;
Ej sången, fast naturens bröst
har tolkat den på tusen vis
i källans sorl, i fågelns röst
och vindens lätta bris;
Vi, som med guldvikt ha bestämt
hvart stjärnevärldens diadem,
men ej vårt eget väsen nämnt —
vi äro Guds poem;
Vi, som med snillrik hand förstå
att släcka blixt, att tämja sjö,
men hejda likväl ej förmå
den stund, vi skola dö;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
