Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ALBERT ALBERG.
"Hvad vill ni ? Jag kan inte taga emot", ljöd en gäll
fruntimmersröst.
"Åh, just ingenting särskildt", svarade gubben i en
ödmjuk, ursäktande ton och larfvade i väg upp till sin närmaste
granne, den bullersamme agenten.
Nej, han hade inga pengar inne.
"Hvar skall jag få låna en tiocentare från till lösen? Själf
har jag inte en cent. Jag måste be honom ta brefvet hit igen,
så får jag tid på mig", resonerade Berg och gick så ned igen.
I nedersta trappan mötte han en spårvägskonduktör, som
bodde i huset, och som de plägade nicka åt hvarandra, då de
möttes, tyckte gubben Berg, att han kunde våga sig på att be
att få låna tio cents af honom.
"Kan ni låna mig tio cents att lösa ut ett bref med?"
stammade gubben; "jag har inte mindre än fem dollar, och
kan ej få växladt i en hast", tillade han.
Konduktören, en infödd amerikan, kände sig frestad att
säga: "Låt mig få se femdollarn först, så skall ni få låna
tioeentaren", men hade inte hjärta att säga det, utan unnade
den gamle afsigkomne gentlemannen nöjet att få bevara
skenet, åtminstone i sina egna ögon, så att han ändrade sig och
lämnade i stället med ett artigt leende den begärda
tioeentaren. Gubben tog slanten och aflämnade den till det svarta
postbudet med en elegant öfverlägsenhet, som om han varit
en gammal hofman, som varit rädd att komma i beröring med
negern. Saken var den, att det svarta postbudet var för
honom i detta ögonblick en olycksprofet; hoppets sista stjärna
sjönk för den gamle — det var den sista möjligheten till
existens under julen, som genom brefvets ankomst försvann.
Shygg & Co. hade återsändt hans julberättelse, och nu var det
för sent att få den antagen af någon annan förläggarefirma.
Och dessutom måste det åtföljas af fullt porto efter brefvikt
för dess återsändande, i händelse det ej blef antaget, och ett
dussin sådana försök voro nästan alltid nödvändiga, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
