Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När skolverksamheten i Svensk-Amerika var ung. Några hågkomster från det gamla Augustana College. Af Carl Swensson. Med 5 illustr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR SKOLVERKSAMHETEN I SVENSK-AMERIKA VAR UNG. 2o9
uppsyn. Detta gällde särskildt ett, och af just det slaget ägde
pastor Ahlberg i Sverige ett exemplar, som han en gång
visade ett par af sina elever, som skulle resa till Paxton. De
fingo ock för sig, att professor H. var en mäkta sträng och
farlig herre, och blefvo mycket öfverraskade, då de funno
honom så ovanligt vänlig och tillgänglig.
Kanske var han alltför godtrogen till och med.
Professor H. var en stark tobaksfiende. En del af hans
gossar tyckte likväl om den förbjudna varan. Fick han reda
på det, så inkallades den skyldige till förhör. Så fick en
"prostaktig" Chicago-präst, då en skolgosse, en dag bud, att
professorn ville tala vid honom. Han gick rökande hela
vägen dit, men lade pipan på verandan vid inträdet till rector
scholæ. Förhöret tog genast vid:
"Säg, huru är det, röker S. ?"
"Nej, jag har slutat", kom det fyndiga svaret.
Prof. H. råkade i fällan och höll ett vackert
uppmuntrings-tal för den illmarige smålänningen. Men se, denne kunde
icke tiga med sin seger, och det blef till fall och nederlag för en
nuvarande kyrkoherde i det rikaste Nebraska. Han rökte
ock, fick bud, rökte på vägen dit, lade pipan på verandan,
togs i förhör på samma sätt, svarade på samma sätt som
smålänningen, men till sin bestörtning fick värmlänningen af dr
H. följande gensvar:
"Ja, jag menar naturligtvis icke med frågan att få veta, om
N. slutat just detta ögonblick." Sedan kom en förmaning
utan like.
Professor H. spelade gärna krocket på de korta
hvilostun-derna, han en och annan gång unnade sig. Han hade ett godt
öga, vann lätt öfver de flesta och tyckte icke om att förlora i
ett spel. Slog han miste, så kom det där vanliga: "Det ska’
jag säja."
Jag nämnde gubben A. R. Cervin här ofvan. Han var till
en tid den ende "doktor" vi ägde i Paxton. Han var en from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
