Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra svensk-amerikanska konstskolor. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
BIRGER SANDZEN.
möblering. Man börjar få se andra smakriktningar.
Hemmen börja kunna visa konstnärliga möbler, gammalsvenska,
holländska, kolonialmöbler o. s. v. Runor, drakslingor och
allmogemönster börja titta fram. Ögat hvilar med
förtjusning på nordiska konstväfnader och gobeliner. Äfven en och
annan liten värdefull målning har letat sig upp på väggen.
Jag tänker med förnöjelse på ett par hem här i närheten af
mitt eget, i hvilka besökaren genast känner, att bildning och
skönhetssinne satt sin stämpel öfver allt, på stort och smått.
Det finnes ingenting dyrt i dessa hem, men de hafva ordnats
af ägarens egen och ej möbelhandlarens smak.
Käre läsare, om du varit snäll och tålig nog att läsa både
denna min anspråkslösa uppsats och den, jag förra året skref
för "Prärieblomman", så tycker du måhända, att jag "sargat
om" samma sak mer än nödigt vore. Men du vet, att "däraf
hjärtat fullt är" o. s. v. Det var en gång för ej länge sedan
en framstående professor i anatomi vid Uppsala universitet.
Han var specialist i hjärnans anatomi och hade i sin källare
en väldig samling hjärnpreparat i glasburkar. Denna
samling var honom kär. En dag fick han helt oväntadt besök af
en ung brorsdotter, en 16-årig flicka från Stockholm, som
kom för att "öfverraska" farbror och faster. Professorskan
var utgången på en visit, och professorn var ensam hemma.
Huru skulle han bära sig åt för att roa den unga damen?
Jo, han skulle visa henne samlingen i källarvåningen. Om
icke det vore roligt, så visste han då egentligen icke, hvad
som kunde vara roligt. Professorskans visiter togo lång tid.
Då hon efter tre timmars tid kom hem, fann hon professorn
och den unga släktingen i källaren, den förre med brinnande
intresse förklarande skillnaden mellan innehållet i tvenne
burkar, den senare halfdöd af trötthet. "Du får vara snäll
och förlåta farbror, som så tröttar ut dig", sade professorskan.
"Han tror naturligtvis, att alla äro lika roade af de där gamla
hjärnorna som han själf." Flickan förlät gärna sin gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
