Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra sagor. Af Signe Ankarfelt - IV. Herr Ökstock och familjen Groda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
SIGNE ANKARFELT.
gjorde denna ännu mera tilldragande för medlemmar af er
släkt och förskaffade mina stamfäder många, för oss okända
fördelar. I synnerhet nämna de om näckrosor och deras blad,
hvilka lära varit deras käraste hviloplatser under de varma
sommarkvällarna. Men genom nya påfund leddes ån på
afvägar från oss, och näckrosorna dogo af tvinsot. Ja, så
berättas det, men ännu hafva vi vårt kära kärr och de gröna,
mjuka tufvorna kvar, och vi äro så nöjda och tacksamma för
hvad vi hafva."
"Gratulerar, gratulerar!" utbrast herr Ökstock med ett
klumpigt försök att röra sig med ledighet, "ni, min fru, tyckes
i sanning hafva funnit de vises sten — förnöjsamheten."
"Åh, stenar", afbröt fru Groda, och hennes något för breda
mun drogs till ett leende, "de äro icke svåra att finna.
Sådana är det godt om öfver allt, hvar man färdas fram. Men
säg mig, hur kom ni, som är en Båt, till kärret ?"
"Ack, min fru", svarade herr Ökstock suckande, "det är en
lång historia, men jag skall försöka att fatta mig i korthet.
— Ja, jag är en Båt, men ni vet kanske, att det finnes så
många olika slags båtar, somliga ämnade för lust och nöje
blott, andra åter för att vinna ära och segrar och slutligen en
mängd, som kommit till enkom för att blifva lastdragare.
Jag tillhör icke egentligen helt och hållet den senare grenen
af släkten, men jag är af naturen flat och medgörlig, och
därför har jag också blifvit mycket använd och äfven
missbrukad här i världen, utan att vinna hvarken glädje eller ära
för mina tjänster och bemödanden. Om jag själf fått välja
konstruktion, skulle jag allt valt en annan, må ni tro. Men
se, det får man ej, utan just blifva, hvad man blifver. Nog
har jag knotat många gånger, i synnerhet sedan jag, utsliten
i tjänsten, såsom ett onyttigt vrak blifvit släpad hit till
kärret. Dock går det ju för resten så med alla af hela släkten
till slut, de må vara stora eller små, flata eller skarpnosiga.
Somliga hafva dock åtminstone sina glada minnen eller, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
