Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från fosterland till fosterlandskärlek. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från fosterland till fosterlandskärlek. 187
Icke heller var det här skick och bruk att bemöta
tjänsteflickor och uppasserskor med nedlåtande närgångenhet som i
Sverige. Den erfarenheten gjorde Borgman en af de första
dagarna i Amerika, då han i ett "lunch-room" försökte kittla
den vackra uppasserskan under hakan, som han haft för vana
i hemlandet. Han gjorde aldrig om det försöket mera.
Det var bra, att Borgman lärt så mycket af Amerika, innan
han råkade Winnie, ty nu blefvo de så mycket lättare goda
vänner. I annat fall skulle hon, ehuru hon var af ren
nordisk ras, icke kunnat förstå sin stamförvant från andra sidan
hafvet, och denne å sin sida skulle helt och hållet
missuppfattat den unga svensk-amerikanskan.
Winnie var yngsta dottern till en af traktens gamla svenska
nybyggare, nu en förmögen farmare, som blifvit betrodd den
ena publika sysslan efter den andra. Hon hade nyligen
"gra-duerat" från ett "college". Det var hennes afsikt att blifva
lärarinna, anförtrodde hon Borgman, och denne fick nu också
veta, att de unga damerna i Amerika icke uteslutande tänka
sig äktenskap som framtidsutsikt. Tvärt om kommer detta
ofta som ett rödt streck i räkningen för dem.
Under det Borgman uteslutande intresserade sig för Winnie,
visade hon ett ovanligt intresse för Sverige, sina förfäders
land, om hvilket hon hört så mycket intressant förtäljas af sin
gamle fader och de öfriga nybyggarne. Det var kanske något
ovanligt. I allmänhet är det visst så, att de infödda
svenskamerikanerna föga bry sig om Sverige, hvarom de icke veta
annat, än att far och mor icke kunde draga sig fram där. Med
Winnie var, som nämndt, förhållandet annorlunda. Ehuru
hon alls icke var svärmisk och drömmande utan tvärt om
vaken, liflig och glad, hade hennes fantasi skapat ett
sagoland, som hette Sverige. Det var så vackert, så romantiskt,
men på samma gång var hon inte säker på att det fanns till
i verkligheten. Naturligtvis hade hon sett det på kartan, men
det var icke alldeles samma land som i fantasiens atlas. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
