Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barmhärtighetsverksamheten i Svensk-Amerika. Af Aron Edström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ARON EDSTRÖM.
som historien förut lämnat, att det är blott den af
kristendomen besjälade människan och den kristna staten, som
vårdar sig om de värnlösa, sjuka och elända i samhället; ty
hedendomen, äfven om den besitter den högsta och mest
förfinade bildning, känner ingen medömkan öfver de
olyckliga och vet intet om den kraft, som manar och tvingar den
kristna människan till att förbarma sig öfver och vårda
arma, lidande medmänniskor.
Fordrar man bevis på att civilisation och bildning utan
kristendom icke mäkta utföra en själf uppoffrande kärleks
verk, så hafva vi sådana uti öfverflöd från den antika
världen, i Grekland och Rom under dessa länders storhets- och
välmaktstid. Och det är att märka, att där icke rådde så
obildad hedendom, sådan vi finna densamma i våra dagars
hednaländer, utan idel bildad, förfinad hedendom. I
grekens och romarens ögon var slafven ingen människa, ägde
icke fri vilja eller anspråk på rätt och var ej heller
mäktig att utöfva dygden. l)e gamla och skröpliga lät man för
det mesta gå sin väg utan att det minsta fråga efter deras
öde, eller ock dödade man dem, såsom man dödar ett djur.
Den antika världens störste filosofer, Plato och Aristoteles,
uttalade sitt gillande af att föräldrar utsatte barn, som
de sågo sig ur stånd till att uppföda, eller sjuka och svaga
barn, hvilka staten ej kunde begagna sig af. Uti en
afhandling om staten säger Plato: "Alla tiggare böra
drifvas därur. De fattiga skall man ej bry sig om, när de äro
sjuka." Filosofen Plautus säger om samma sak: "Den gör
sig föga förtjänt af de fattige, som gifver dem att äta och
dricka. Ty det, som gifves, fördärfvas blott och förlänger
den fattiges lif till hans eget elände."
Medlidande med de fattige, åldrige, sjuke och
undertryckta kände den antika civiliserade världen alltså icke till. Hon
besjälades däremot af den största egoism, som särskildt i
farsoter framträdde i all sin nakenhet. Man fruktade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
