Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunistiska kolonierna i Förenta staterna. Kort öfversikt af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
ERNST SKARSTEDT.
samhälle ungefär på samma grunder som Rapps, men
tillstadde äktenskap. 1855 utvandrade Keil och ett hundratal
af koloniens medlemmar till Stilla hafskusten och togo land
vid Shoalwater Bay i Washington-territoriet samt anlade
påföljande år en koloni i Aurora, 30 mil söder om Portland
i Oregon. De röjde land, satte upp sågverk och andra
verkstäder, planterade trädgårdar o. s. v. Då Nordhoff 1873
besökte kolonien, hade den nära 400 medlemmar och ägde
18,000 acres jord samt befann sig i ett blomstrande tillstånd.
Vid samma tid ägde Bethel-kommunen 5,300 acres jord och
något mer än 200 medlemmar. Båda koloniernas intressen
voro gemensamma, och lefnadssättet och styrelsen voro
desamma å bägge platserna. Grundsatsen i deras religion var
att älska hvarandra. Dr Keil predikade två gånger i
månaden. Han var präst, president och autokrat och valde själf
fyra rådgifvare. Ledaren af Bethel-kommunen var tillsatt
af honom. Familjelifvet hölls i sträng helgd, och hvarje
familj hade sitt eget hus eller åtminstone rum för sig själf.
Klädseln var mycket enkel. Kvinnorna voro aldrig klädda
i annat än kalikå. Inga mattor funnos i hemmen. Dr Keil,
själf ogift, bodde i ett stort rum tillsamman med ett dussin
andra gamla ungkarlar. Inga taflor funnos där, och inga
böcker utom en bibel, en psalmbok och några läkareböcker.
Dr Keil hade mistat sin hustru och alla sina fem barn, och när
han visade deras grafvar, sade han: "De dogo alla i en ålder
mellan 18 och 21 år. Jag begrof dem här, den ena efter den
andra. Det var en svår pröfning, men nu kan jag tacka Gud
för den också. Han gaf dem, och jag tackade honom; han
tog dem, och nu kan jag äfven tacka honom. Att bära allt,
som drabbar oss, under tystnad, stilla och lugnt, utan kvidan
eller gagnlös ruelse, det är att vara en man, och det kunna
vi endast med Guds hjälp göra."
7. Icarierna (nära Corning, Iowa). År 1842 utkom i
Frankrike en bok med titel "En resa till Icarien", hvari för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
