Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigranternas hälsning. Dikt af E. W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
ernst w. olson.
Unnar, frihetsamma, du ej dem den frihet, som vardt spord
sedan hedenhös kring världen från dess stamort uti nord?
Hjärtblod är det ej, som rinner ut i hafvet år från år,
det är Norden, som sin odlings rötter långt åt väster slår.
Ur den mark, där benen murkna efter dess utvandrarstam,
växer blomman af kulturen som en sekelplanta fram.
Jättefloden från Europa, hvilken bryter själf sin ban
genom egna vågors styrka öfver kufvad ocean,
vällde grumlig öfver prärien, om ej mången fjällbäck gaf
sin tribut af rena flöden—det är västerns högsta kraf.
Svea, än i främlingslandet lyser oss ditt norrskens ljus,
uti själfva Niagara blandas nordanforsens brus;
djupare sig ter på afstånd dina dalars gröna färg,
blåare i minnet» fjärrglas skymta sjöar, skymta berg.
Genljud utaf Nordens sånger klingar än på fjärran strand
med den kraft, den eld, som tänder svenska hjärtan uti brand,
och det tungomål, du lärt oss, språk med malmens klang uti,
detta dyra modersarf evärdligt älska, värna vi.
Nämn ej främlingar de barn, du ammat vid ditt eget bröst,
om de bort från hemmet irrat, lockade af lyckans röst.
Älskar dig den sonen mindre, hvilken lydt naturens bud
och sin moder öfvergifvit för att blifva när sin brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
