Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska nationalkaraktären. Af David Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
david nyyall.
förhållandena äro nämligen sådana, att här råder lika mycket
i praktiken envälde som i teorien folkvälde. Och detta
amerikanska envälde, för hvilket vårt demokratiska samvete
uppfunnit ett särskildt namn, "bossism", är väl i teorien ett
ondt men i praktiken källan till landets oerhörda utveckling
och den makalösa energien på alla områden. Från
arbetslaget vid en gatuläggning och polisen vid en gatukorsning
upp till statens högsta värf och presidenten själf uträttas allt
under detta kraftiga envälde. Med en smula anlag för
"imperialism" gifvas här således rika tillfällen för detta anlags
odling. Här finnas imperatorer i smått och stort och till ett
obegränsat antal, ifall någon vill försvärja sig åt dem i blind
lydnad. Sådana ledare, mer eller mindre nobla, äro alltid att
finna bakom eller rättare i hvarje politiskt parti, såsom under
skalet af nöten finnes en kärna, skämd eller frisk. Här igen
vilseleda talesätten. Vi höra så mycket talas om politiska
"maskinerier". Men saken är den, att dessa politiska
maskinerier, då vi komma dem nog nära, alltid och utan
undantag äro någon stark personlighet, någon politisk ledare, mer
eller mindre "rutten", såsom det politiska språket är, men
alltid kraftig nog. Det ligger nu i sakens natur, hvarför
svenskarne nästan utan undantag tillhöra det republikanska
partiet. Det är det naturliga urvalet för vår nations
konungsliga sinnelag. Det republikanska partiet är utan
jämförelse de historiska ledarnes parti. Det är ett parti, rikt på
stora män, äfven då det råkat blifva uttömdt på stora idéer.
Det är Lincolns, Blaines, McKinleys, Hayes’ och Roosevelts
parti. Oeh sanningen är den, att det skulle stå förfärligt
illa till med plankorna i det partiets plattform, om ej
svenskarne skulle föredraga att i detta sällskap stå där snarare än
att försöka en aldrig än så välbyggd och ny i sämre sällskap.
Det gör det konungsliga sinnelaget. Och faran ? Ja, faran,
mer för karaktären än för utgången af saken, är det ovärdiga
uti att blindt lyda och blindt följa. Dock finnes det å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
