Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggarnes dag vid Augustana College. Af Gustav Andreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 grundläggarnes dag vid augustana college.
ingen kvar ibland oss. Af dem, som först prästvigdes, år
1856, lefver ännu endast en, Augustana-synodens vördade
president, teol. dr E. Norelius. Han är ock den ende nu
lefvande af de prästmän, som deltogo i det viktiga mötet i april
1860. Dr Norelius var därför i särskild mening läroverkets
och studentkårens gäst, då dagen nu för första gången af
dem firades. Och hans tal, fullt af hågkomster och historiska
minnen, blef själfva hjärtat af festen. För att rätt inse den
betydelse, som den 27 april 1860 äger i vår
svensk-amerikanska historia, låtom oss i all korthet skärskåda de tilldragelser,
hvilka betingade de då fattade besluten.
På 1840-talet begynte den stora utvandring från Sverige
till Amerika, som sedan i allt större vågor vältrade sig hän
mot okänd strand, till dess den under senare årtionden börjat
sakta sig. Strax från början var det flera, som insågo, att
dessa utflyttade landsmän ej borde lämnas utan vård och
ledning i de från fosterjorden aflägsna nybyggen, där de slagit
sig ned. På sommaren 1849 afreste i sällskap med en skara
emigranter den förste af dessa behjärtade män, pastorn och
professorn Lars Paul Esbjörn, med sin ädla maka från Gefle
till Amerika för att verka bland de spridda landsmännen.
Af Esbjörn stiftades ock den första svenska lutherska
församlingen i Andover, Illinois, den 18 mars 1850, och snart
växte där upp en krets af församlingar, som behöfde tillsyn.
Så kallades då från fäderneslandet flera lärare, af hvilka
några antogo kallelsen, nämligen pastorerna T. N. Hasselquist,
Erland Carlsson, Jonas Swensson och O. C. T. Andrén.
Ensamma som dessa män stodo i arbetet, verkande bland en
liten skara fattiga emigranter, sågo de sig om efter hjälp.
Understödet, som i längden kom till dem från fäderneslandet,
var litet eller intet. Därför drefvos de att ställa sig i nära
förbindelse med amerikanerna, och synnerligast med dem,
som voro af samma kyrkliga bekännelse som de.
Tillsammans stiftade därför skandinaviska och amerikans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
