Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor öfver mera framstående svensk-amerikaner, aflidna under de senaste två åren. Af A. Schön - 2. J. A. Hagström - 3. C. H. Hoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödsrunor.
3° 7
politisk veckotidning på engelska språket, benämnd "The
Minneapolis Telegram", hvars redaktör han var.
H. tillhörde sedan den 3 mars 1889 Första svenska
baptistförsamlingen i Minneapolis och gjorde sig äfven inom
försam-lingslifvet bemärkt för sin gudsfruktan och sitt aldrig svikande
intresse för församlingens tillväxt och inre utveckling. Bland
befattningar, hvilka han inom församlingen innehade, må här
nämnas föreståndareskapet i söndagsskolan samt
ordförandebefattningen i ungdomsföreningen.
Hans rastlösa arbete på det politiska och kyrkliga området
framstår desto vackrare och berömvärdare, som han under de
sista tio åren af sitt lif hade att kämpa mot en alltmer
öfverhandtagande sjukdom. H. led nämligen af lungsot, och denna ändade
den 6 december 1901 hans lefnad.
H. efterlämnar maka, född Nellie M. Malmsten.
C. H. HÖGLUND.
Enhvar, som i något ärende besökt den bekante
Uhlrick-byggnaden, no 27—37 North Clark street i Chicago, har
därvid ej kunnat undgå att lägga märke till de många
fredsdomare-och notarius publicuslokaler, som äro där belägna. Säkerligen
har man därvid också iakttagit, att på en af dörrarna till de förra
stod: C. H. Höglund, Justice of the Peace. Trädde man in i
denna domstolslokal, fann man den nästan alltid full af
rättssökande af olika nationaliteter, under det att framför skranket ett
par advokater högröstadt, stundom ilsket käbblade om något mål
eller med stor närgångenhet förhörde vittnen. Men bakom
skranket satt blek och tyst, oftast nästan orörlig, domaren själf
och lyssnade med spänd uppmärksamhet till vittnesmålen. Och
då förhöret var öfver och advokaternas upprörda känslor hunnit
lägga sig, afgaf deri fortfarande lika lugne domaren sitt oväldiga
utslag eller uppsköt han, om målet var af invecklad beskaffenhet,
domens afkunnande till annan dag, för att få i ro och fred
öfver-väga saken. Aldrig bragtes han ur jämvikten, aldrig öfverilade
han sig, aldrig fällde han vrång dom. Om honom kan
rättvisligen sägas, att han var en af de skickligaste och mest
samvetsgranna fredsdomare, som Chicago någonsin ägt
Så satt han i något öfver 10 års tid, till utseendet densamme.
Hans närmaste vänner visste dock, att han tärdes af en obotlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
