Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 23
öfverväldigade honom icke. Väl blef han inga-
lunda genast ett lika ensamt och klart skinande
ljus här som hemma, men med det jämnmod, som
icke sviktar för blotta bilden af högt uppstaplade
kurser, förstod han att ta hvarje uppgift för sig i
tur och ordning och väl nyttja hvarje stund till
det närmast nödvändiga.
Snart lyckades han kryssa sig fram i främsta
ledet och höll sig stadigt där, medan han i all
stillhet läste i förväg så mycket han orkade. Dock
gjorde han aldrig det lätt förhatliga intrycket af
plugghäst utan höll sig munter och vaken, leende
och frimodig. Just som en lofvande skolyngling
anstår. —
Läraren i kristendom var ungdomsvän till
kyrkoherde Påhl och hade från denne mottagit en
varm rekommendationsskrifvelse för Klas’ räkning.
Så att där kom han genast i smöret. — Äfven i
de flesta andra ämnen, särskildt språk men till och
med också i matematik, redde han sig utmärkt
eller fick, halft ofrivilligt, skenet af nit och kun-
nighet.
Naturläran och sången lågo minst för hans
röst. Lektorn i naturlära var en ettrig ung läro-
boksförfattare, som hyste högst okyrkliga åsikter
och hatade sin kollega kristendomsläraren samt
för hans skull hans gunstlingar bland lärjungarna,
— Att Klas Peters hörde dit, ja, var den främste
bland dem, visste lektorn snart och sökte därför
ständigt sätta honom på det hala. Hela timmar
kunde han förfölja Klas med snärjfrågor eller hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
