Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON
33
såsom begrafningsbruk. Hans slutpåstående bief,
att från religiös och särskildt då kristlig synpunkt
måste sättet för den döda människokroppens för-
vandling till stoft anses alldeles likgiltigt, såvidt
icke brott mot sedlig och mänsklig hänsyn kunde sä-
gas föreligga. Detta vore icke fallet med likbrännin-
gen så som den i moderna krematorier försiggick,
hvilket ju alls icke behöfde förhindra eller stå i
strid med kyrklig och vedertagen jordfästning. I
hvarje fall borde det hygieniskt förnuftiga fälla
utslaget.
Med denna vädjan förklarade inledaren frågan
öppen till förhandling.
Åtskilliga talare instämde med Stäf, några
äldre dock med förbehåll, att den präst, hvars ritu-
ella känsla för det gamla jordandets helgd ovill-
korligt uppreste sig mot likbränningen, borde ha
rätt att till annan ämbetsbroder öfverlåta jord-
fästningsplikten.
Slutligen och efter synbar tvekan begärde åter
gamle Nackeman ordet och lofvade fatta sig kort.
Vippandet af hans långa hvita nackhår samt det
bistra smågrinet i hans rynkiga, gumlika ansikte
antydde, att han hade en liten spydighet på hjär-
tat för sin svurne fiendes, professor Stäfs räkning.
— Mig synes, att den af inledaren så varmt
lofordade hedniska oseden betänkligt erinrar en
sann kristen om den eld, hvarom bibeln säger,
att den icke utsläckes. —
Ett muntert sorl från församlingen besvarade
3. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
