Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 41
nästan samma barnsligt vädjande och oskyldigt
lugna tonfall som förr — det lät, som om han
lika mycket som den gamle längtat efter just
denna förtroliga stund på tumanhand för att få
dennes visa och vördnadsvärda omdöme att trygga
sig till.
Han var också i kyrkoherdens ögon förunder-
ligt lik sig som i fjortonåren. Lång hade han
blifvit, men ännu icke fet. Ansiktet lyste ännu
af hudens fina skärhet, de klara, bruna ögonen
hade samma milda, allvarliga glans och den skägg-
fina, nejlikeröda munnen lika frisk, lika mjukt
leende. Endast håret öfver den jämna hvita pan-
nan vittnade om studiemödor och mannaålder,
det hade glesnat i benan och uppöfver tinningarna,
så att dessa fått två vikar af bar hud.
Påhl skulle velat ha längre tid på sig för att
betrakta den unge mannen, för att få fatt det
underliga något, det okända nya och främmande,
som trots allt gömde sig bakom de välkända,
vackra och öppna dragen.
När den lilla middagen var till ända, kände
sig kyrkoherden endast halft lugnad men också
sällsamt maktlös. Han hade icke längre en
lärares och fosterfaders andliga välde öfver sin
f. d. elev.
Klas anade sin värds känning och var beredd
att i nödfall våga rätt öppenhjärtiga bekännelser
— men endast på anfordran och i åt alla håll
hänsynsfull form.
Just när de skulle bryta upp gjorde kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
