Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIÏ-EXS SON 43
i tal och skjift motajbetat och förlöjligat den
gamle äkta luthejskt tinnade pjofessoj Nackeman,
som nu tyväjj äj bojtjyckt fjån läjotätet.
— Professor Nackeman — var en hedersman
och ungdomens vän — gensköt Klas instämmande.
Påhl blef något upplifvad.
— Du höll af honom? Han vaj nöjd med dig?
— Ja, han visade mig stor godhet och gaf
mig de högsta betyg.
— Liksom denne Stäf?
— Ja — ja, liksom Stäf.
Med betänksamt vaggande hufvud betraktade
Påhl sin gäst.
— Föjundejligt äj det, min käje Klat, hvad
Gud vändej allat hjäjtan till dig.
— Det är nog så sant — medgaf docenten,
med sänkt röst.
— Men vaj alltid Honom tacksam fjamföj
alla! Han äj stöjje än både Jitschl och Stäf —
jaja, Nackeman med, föjtåt. Honom allena vaje
äjan !
— Farbror har rätt — svarade Klas sakta och
afslutande.
Kyrkoherden teg, som fann han heller intet
mer att säga. Men hans blick blef dimmig bakom
brillorna. — Klas var så innerligt snäll, ödmjuk
och i allo välartad som förr, ett mönster för unga
män, fri från tidens flärd och öfvermod, bevarad
mot lärdomens och lyckans frestelser till själf-
förhäfvelse — men ändå, det var inte mera Klas
Peterson, inte hans egen Klas. Gamle Påhl till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
