Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 45
Klas Peterson, linnesömmerskans son. Och det
visste ingen bättre än han själf. — Men lika litet
röjdes någon tvekan eller osäkerhet. Med full
jämnvikt mellan själfsäkerhet och förtroende för
publiken utvecklade han rättframt, ledigt och s. a. s.
underhållande sitt ämne. Man förstod, att det var
honom ett kärt nöje att tala i denna skolsal, från
denna kateder. Det var så naturligt och alldeles
som man ville ha det. — Han skildrade kristen-
domen såsom den största och oumbärligaste kul-
turmakt. Den var alla människors och alla tiders
enda gemensamma andliga rikedom, en evig kraft
i och under allt timligt, växlande och förgängligt,
bevarande och framdrifvande, på en gång i bästa
mening konservativ och revolutionär. Den om-
fattade allt, fullkomnade allt. Utan kristendomen
skulle framtidens kultur förlisa, förinta sig själf.
Det gällde alltså för kristendomen att vara sin upp-
gift trogen, att aldrig bli efter, icke låta den otrött-
liga kulturen löpa ensam i förväg och förloras ur
sikte. Kristendomen var den enda religion, som
kunde hålla jämna steg med tidsutvecklingen och
behärska denna med kulturens egna vapen — en-
dast så kunde framtiden få en kristlig kultur, och
att detta var möjligt borde ingen betvifla, då ju
kristendomen hittills visat sig vara den af alla re-
ligionsformer starkast civiliserande, den säkrast
samhällsbevarande — och — förnyande, den rikast
kulturbefrämjande. —
Församlingen lyssnade andäktigt och belåten
med sig själf, som om allt det vackra, talaren för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
