Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 49
under cylindern så barnsligt skuldmedvetet blekt
och kring den nejlikröda munnen låg ett afbed-
jande allvarsdrag. — Nog gladdes de åt hans fram-
gång, ära och lycka, men intet af allt detta kunde
nu i afskedsstundens brådska och larm bättre värma
deras hjärtan än just denna hans sorgsna tanke på
barndomsvännen, ungdomskärestan.
— Hur är det — hur står det till med henne?
— Å — inföll mor Peterson uppmuntrande
— hon är gift nu.
— Jaha — instämde kyrkoherden, också med
ett blidt, försonande tonfall — bja och väl gift
med en pjäktig och allvajligt tinnad man.
— Det gläder mig hjärtligt — svarade Klas.
— Mig också, käja Klat — föj din tkull!
Kyrkoherden tryckte länge sin skyddslings
händer i sina och mor Peterson snyftade, när Klas
tog af sig sin höga hatt och kysste henne, midt i
den väntande skarans åsyn.
— Se, är det inte vackertl — hviskade och
mumlade man. Ur kvällsmörkret brusade snäll-
tåget in mot stationen.
4. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
