Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 EN PREDIKAN PÅ VERS
Mycket hade de väntat sig, men detta öfver-
steg alla farhågor. Ungdomarna funno Mod orim-
ligt löjlig, och makarna Bringel ryste inför den
sällsamma uppenbarelsen. En sådan präst hade de
aldrig förr skådat, aldrig drömt sig något liknande.
Mod hade en bred och satt figur, som han
förde med vårdslös, nästan pajasaktig tölpighet.
Ansiktet, med hög panna, böjd näsa, eldrödt, tofvigt
hår och helskägg, var starkt blårödt. Men han
bar sitt ovårdade hufvud högt på en kraftig hals
och med en leende, oförklarlig själfsäkerhet, som
liknade en lindrigt druckens. — Han åt inte glupskt,
men så slarfvigt, att han ständigt spillde på rock
och väst, på duk och servett.
— Ja, ät nu ordentligt — förmanade kyrko-
herden myndigt — så att pastorn blir varm.
— Ja — instämde frun — pastorn är alldeles
genomfrusen, kan jag se.
— Nej tack, nu skall jag inte ha mer. Jag
fryser inte alls. Sådan ser jag alltid ut — förkla-
rade Mod.
En fräsning från ungdomarna antydde kväfd
och yster munterhet. Kyrkoherden rynkade pan-
nan och frun hytte åt dem med pekfingret, men
båda smålogo samtidigt.
Pastorn märkte ingenting, lät sig inte bekom-
ma, lutade sig mätt och lugn tillbaka i stolen och
strök sitt förskräckliga, ännu snövåta skägg. Nu
kom fröken Elna, som just vyssat lillen i sömn,
från sängkammarens dunkel fram på tröskeln till
salen. — Pastorn hade icke varsnat henne förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
