Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 63
drade på öde skogsvägar för att få riktigt ensam
drömma och tala ut för sig själf.
Långa kväden diktade han om sina strider,
om guds stora makt i den benådade människan,
som ringaktad och misshandlad släpar sig fram
genom storm och mörker — hän mot ett ovansk-
ligt ljus af ära och lycka. — Han sökte ensliga
små stigar upp mot de branta höjderna, där kalk-
stensberget lyste marmoraktigt hvitt mellan mossa
och granar. Uppifrån bergskrönen såg han stolt
och sorgfri ner mot den sofvande prästgården vid
vägen, hän öfver den lilla sjön nedanför annexet,
långt bort i det nattligt dunkelblå fjärran, där solen
gått ned öfver ännu en lidandets och förödmju-
kelsens dag.
Stärkt och upprymd, fastän nersmord om skor
och kläder och sönderrifven om ansikte och hän-
der af isigt barr, återvände han hem, och uppe i
sitt lilla fattiga krypin somnade han, välbehagligt
skrattande åt allt, som under dagarna brydde och
plågade honom.
— Om de visste, hvem jag är! — mumlade
han.
— Men det vet ingen. Ännu ingen! De
stackarna — de stackarna, ja!
Detta hemliga öfvermod hade burit pastorn
genom lifvet, ett lif, från begynnelsen bräddadt
med nöd, ringhet och smälek, blottadt på minsta
skymt af glädje, minsta glimt af sol. En fattig
kvinnas son, oäkta född, uppfostrad på fattigvårds-
bekostnad, hjälpt till skola och universitet af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
