Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 89
— Du? Lik pastorn! Är du tokig!
— Inte vet jag. Jag känner mig likadan
som han. Och — det får du lofva att inte säga
för någon — jag ligger ibland vaken och sätter
ihop vers, precis som han — och så —
Percys svarta ögon mönstrade häpet kamra-
tens runda valpansikte.
— Och så börjar jag med bli kär i fröken.
— I fröken Elna!
Percy skrattade sitt tysta, illmariga skratt.
Men Bengts djupa beklämning halft smittade ho-
nom. Vid minsta ljud inifrån Mods rum sprutto
de till, som fruktade de en olycka. — Dock,
pastorn höll sig numera tyst och stilla, så att
man aldrig kunde veta, om han var hemma
eller ej.
Ner mot landsvägen, som drog tätt förbi
Hamra, stupade bergåsen brant och kal, men uppe
på krönet stod rik småskog af barrträd och björk.
En smal, trappliknande gångstig slingrade dit upp.
Fram på vårsidan och försommaren flyttade
pastorn ofta upp till åsryggen med sina böcker
och papper. Ett litet friluftsgemak hade han
ordnat sig, med en trädrot till stol och en flat
kalkstenskifva till bord. Marken var fast och moss-
betäckt. Friskt utslagna björkar och unggranar
med ljusgröna knoppar väfde sig samman till
väggar och tak, men en framkvistad öppning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
