Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
ledde en grusad körväg fram till hufvudfasaden
där en rymlig veranda i senare tid tillbyggts.
Ut i den klara majkvällen trängde nu ljus-
flöden och sorl af muntra röster från festvåningen
på nedre botten. Matts Kärr gaf supé med dans
för att fira sonens afsked från hemlandet.
— Gästerna strömmade från matsalen, som
vette åt parken, ut i den än större salongen, där
fönsterraden ständigt stod tillyckt med stängda
luckor och röda gardiner uppifrån och ner, ty
utanför låg stallplanen med lador och skjul. Tre
ståtliga ljuskronor eklärerade denna salong, som
skulle verkat helt ödslig, om den icke nu varit
fylld af festglada människor; den hade möblerats en-
dast med långbänkar och krumbenta fåtöljer och ett
gammalt utspelt fortepiano i ett af hörnen. Den
var uteslutande lämpad för landtliga dansgillen. —
Glädjen hade ännu icke hunnit bli bullrande.
Tvärtom, den nyss intagna starka måltiden och en
allmän, afvaktande spänning före balen stämde ner
både ord och åthäfvor. Några af de manliga del-
tagarna i festen, isynnerhet dess föremål, Bengt
Kärr, värdens egen son, hade redan vid smörgås-
bordet druckit sig halft rusiga, så att de en stund
måste dåsa ut i de bekvämaste vrårna.
Dessutom bar hela aftonsällskapet en prägel
af spejande undran — för prästgårdsfolkets skull.
Jaså, nej — kyrkoherden ville väl inte —
kunde väl inte komma själf — hade gästgifvaren
med illa dold besvikenhet sagt, när han på veran-
dan mottog gamla fröken och barnen Krampa.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
