Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ELIN KRAMPA
och finare medel han brakade vinna hjärtan. Men
man ansåg att om honom gällde ordstäfvet: i de
lugnaste vatten gå de största fiskarna. Skvallret
om Knuts éröfringar hade omsider nått fram äfven
till Elin Krampa. Af en slump hade hon också
fått veta orsaken till kyrkoherdens vägran att
släppa fram herrgårdspojken till konfirmation. En
sommarkväll, då fadern och fastern suttit på träd-
gårdsverandan utan att se Elin, som låg i gräset
nedanför, kom hon att höra, hur de gamla språ-
kade om att dela läsbarnen i två grupper, en för
gossarna, en för flickorna.
— }ag orkar inte med dem alla på en gång
— sade Krampa.
•— Nej — instämde gamla fröken — och för
resten är det inte alltid bra, att de följas åt, poj-
kar och flickor. Det blir så lätt ledsamma histo-
rier — ja, tänk bara på Knut Rosdal!
Han svarade icke och hon sade inte mera,
men Elin förstod tillräckligt. — Hon undrade om
inte förtalet öfverdrifvit betydelsen af Knuts för-
syndelse, så som det så ofta händt prästbarnen.
I hvarje fall kunde hon inte förmå sig att döma
honom så strängt som de andra. I grund och
botten var han icke en dålig pojke, det visste
hon. Och nu — nu tycktes han helt förvandlad,
i utseende såväl som i sätt. Han hade vuxit ut.
Den kraftiga, rundlemmade figuren hade fått lagom
längd och svikt, de breda, lent gropade kinderna
voro ej så landtligt fylliga som förr. Mycket
städad och fin såg han ut nu, tyckte Elin, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
