Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.38 ELIN KRAMPA
— Är Bengt säker på att han kan dansa i
kväll — frågade Lars skämtsamt, i det han förde
den guldhåriga ut i dansen.
Då salsklockan slog midnatt, ville en del
äldre gäster, att man skulle bryta upp. De ned-
tystades genast och den stackars pianisten fick
en hel rad nya beställningar. Men Lars måste ta
afsked af sin röda flicka, ty hennes far ville hem,
lång väg att åka som de hade. Midt på golfvet
ställde sig Bengt Kärr i vägen för henne.
— Är du dum, Kristina? Gå? — Nu, när
du ska ta sista svängen med mig, hva’ !
— Nej, jag ska hem. Far är redan ute och
spänner för. Tack och lycka till, Bengt!
Hon skakade Bengts hand, men kastade strax
efter en slängblick bort till löjtnant Krampa, som
log igen.
Han såg sig om efter en moitié, ty sedan
några långväga afrest, var svängrummet klarare
och dansen yrare. Han råkade på sin lilla barn-
domskamrat, Agnes Rosdal från Sandåkra. Hon
hade just med brydd rodnad och undrande blick
svarat ja och lagt handen på hans skuldra, då
Lars tumlade åt sidan för en bakifrån riktad spark
mot sin vad. —
Han kom genast i jämvikt igen och såg sig
förargad omkring.
Musiken ljöd som förut i vildt dunkande takt,
men de dansande hejdades utan att riktigt förstå,
hvad som hände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
