Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EI.IN KRAMPA
där hon flämtande knogade uppför backen, att nu
skulle fadern få veta, hur Knut Rosdal hjälpt dem
och hindrat Bengt Kärr att ge Lars, kyrkoherdens
älsklingsson, det ohyggliga Frillesåsmärket.
— Nej, det lyser ju ännu i pappas rum —
anmärkte fastern nästan högtidligt, när de gingo
genom grinden. Och då besinnade Elin med ens,
att de denna ödesdigra afton dock handlat i strid
mot faderns vilja. Förstämda och oroliga stego
de uppför stora trappan. — Men likväl kunde
Elin icke få ur minnet åsynen af Knut, när han
grep fast Bengt Kärr, och med sitt eget bultande
pulsslag hörde hon sällsamt envist den präktiga
gamla rheinländern, som spelats just medan Knut
vred knifven ur angriparens hand.
14*
3.
När allt blifvit riktigt tomt och öde kring en
ung människa, kan det blott behöfvas en skymt
af lycka, förgyllande hennes synrand, för att hela
hennes håg skall vända sig dit, som blomman
öppnar sig mot morgonsolen.
Efter den misslyckade festen på gästgifvar-
gården, märkte Elin rätt snart, att byfolket betrak-
tade henne än misstrognare och kallare än förut.
Hon tordes knappt gå ut längre än i trädgården,
och allraminst i broderns sällskap, ty det tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
