Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58 ELIN KRAMPA
sönerna skulle hem på ett kort besök, anade fadern
också, att de skulle döma hans handlingssätt mot
Elin illa och otacksamt. Han visste, hur afgudiskt
de höllo af sin syster — kanske skulle de nu
när de kommo hem och funno, att hon icke var
där, förgå sig mot sin far, och så ådraga sig guds
rättfärdiga vrede och framtida straff.
I dessa mjältsjuka, djupt fördolda grubblerier
gick kyrkoherden för sig själf och önskade, men
vågade ej hoppas, att Gud skulle låta någon oför-
utsedd och lycklig händelse lätta eller helt aflyfta
hans tunga börda.
— På Sandåkra väckte budet om Elins hastiga
afresa utan afsked en viss, oklar bestörtning. Fa-
miljen hade ingen bestämd anledning att på något
sätt känna sig skyldig därvidlag — och dock anade
både frun och lilla Agnes, att Knut hade med
saken att göra, fast han ingenting lät förstå. Han
hade fått en lugn och manlig värdighet i sättet,
som afskräckte från otidiga frågor — och utan att
kunna eller bry sig om att förställa sig dolde
han väl, genom själfva sin breda, litet liknöjda
säkerhet, sina hemligheter af skilda slag. —
Han satt en förmiddag och åt sen frukost ute
i stora almgrottan.
Tidigt hade han varit uppe i arbete på ägorna;
svettig och barhufvad, och i skjortärmarna, lutade
han sig drygt fram öfver bordet. Små solstänk
glimmade runda och darrande på den hvita duken,
porslinet, silfret och kopparkaffekannan, och på
Knuts bruna, vackra hår, hvari nu de kraftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
